Tv4 - så sött

Blev lite rörd och förvånad av TV4s nya grepp igår. Satt som vanligt nedkrupen i soffan med datorn i knät och tv:n påslagen i bakgrunden när Bengt Magnusson ändrar tonläge och pratar rakt från hjärtat (kan man nästan tro)...  Missade ni inslaget om "en glad nyhet" så kan ni se det här.

Tycker förövrigt att Malala förtjänar Nobels fredspris. I alla fall mer än EU...

Trött på amatörkommunikatörer

Jag jobbar som kommunikatör på en kommun i en mellanstor stad. Många gånger är det roligare än vad man kan tänka sig men just nu är jag lite trött.

Jag är trött på att många i organisationen tror sig vara kommunikatörer. De skapar material hejvilt utan någon röd tråd eller helthetstanke.

Kan ni inte bara lita på vår yrkeskunskap och erfarenheter? Allt skulle bli så mycket bättre då (läs, medborgarena skulle tycka att vi ger ett sammanhållet och snyggt budskap, ni skulle få färre bekymmer eftersom vi tar hand om dem och sist men inte minst - vi skulle bli gladare)!

Over and out.

På vilket sätt var det en bomb?

Nämen nu får väl Aftonbladet o alla fin-tyckare skärpa sig. Inte kan det väl anses vara en skräll eller bomb att Petra Mede ska vara programledare för Eurovision?!!

Ett intetsägande och tråkigt val tycker jag. Hon ledde ju Melodifestivalen för några år sedan och visst gick det väl an, men jag har svårt att tro att hennes skämt kommer funka på en europeisk publik.

Jag siar att det blir skämskudde hela kvällen.

Trist - kunde ni inte valt någon/några bättre? Till och med Lillbabs hade varit ett bättre val.

Guldbaggegalans plus so far..

PLUS

• Hasse Alfredssons tal - han bara vet ju om att ingen kommer att stoppa honom. Hans son verkade inte lika road dock.. Men men.
• Ulla Skoog - hon är ju bara för härlig med sitt långa gråa svallande hår och lättsamma självklara sätt. U go Ulla!

Guldbaggegalans minus so far...

MINUS

• Carolas... ja vad fasen vad det där?! Minns inte vad det var hon gav pris för, minns bara de två stooora...jesus!
• Benny Anderssons tal - bara för att man är hur känd och erkänd som helstbetyder inte det att man inte behöver förbereda sig o skriva ihop ett trevligt tal. Han var rätt o slätt tråkig.
• Publikens reaktion på Benny Anderssons tal - de skrattade till lite extra högt vid hans första och enda skämt (som inte ens var kul) för att han är just Benny Andersson -å honom gillar vi ju, han är ju kult.
• Loa Falkman... Det här är inte Wallmans salonger, det här är Sveriges filmindustris största happening - lite höjd kan man väl förvänta sig eller?!
• Cancan-flickorna... ja vad säger man.. 
• Tacktalen där de bara radar upp en massa namn (tänker speciellt på "Äta sova dö"-talet vid vinst av bästa film) - är det inte det som eftertexterna är till för?! Tråååååkigt!

Webben växer likt en ostoppbar okulturell amöba

Inspirationsseminarium för oss i det stora grå huset. Tre externa föreläsare med olika hipphetsgrad berättade bland annat för oss att vi måste ha en kultur inom organisationen som förlåter om det går lite för fort o fel. Och som ger oss mandat att rätta till våra fel.

De menade också att vi inte kan vara byråkratiska utan att vi måste förstå våra besökare och presentera informationen på det sätt som de vill ha den. Alltså måste vi lyssna på våra besökare (2 öron & 1 mun). Vi ska vara kommunikatörer och finnas där våra besökare finns. Ge dem service där de finns - där de kontaktar oss.

Det är inte så att man baxtnar och tänker -men halloj, är det så det funkar. Nä, det är självklarheter som man måste bli påmind om titt som tätt.

Jag har tänkt detsamma under det senaste året (mitt första år som anställd här i det grå huset). Men trodde att det kanske var jag som missat nåt. Att det var jag som hade fel och var tvungen att anpassa mig. Men icke.

Önskar bara att det går snabbt att ändra kultur som "sitter i väggarna". Om kultur kan sitta någonstans överhuvudtaget.

Föreläsarna var: Joakim Jardenberg , Per Axbom och Pierre Du Reitz

Kan inte SD bara säga som det är? "Ja vi är rasister"

PUNKT SLUT. Sluta skämmas för det som den stora delen av era medlemmar tycker.

Arg argare argast - förlåt?

Är så arg att jag skakar, är förbannad och trött på att känna så.

Kan inte skaka av mig ilskan.

Det sjuka är att jag låter en idiot som inte ens har mage att be om ursäkt, ett litet förlåt, få mig att må så här dåligt.

Fy fan vad onödigt.

Det var en gång en kung…

Vilka amatörer! Hovet alltså. Om det som skrivs om honom i boken inte är sant borde kungen ha gjort en grej av boken istället för att försöka sopa den under mattan. Alltså gått till motattack, stämt någon för förtal eller liknande.

Nu när har inte gör något utan säger att ”jag har talat med familjen och drottningen (som om drottningen inte är en del av familjen!) och vi har bestämt oss för att vända blad och se framåt” så säger han i princip att det som skrivs om honom är sant, att han nu vill se framåt och att familjen (inkl. drottningen) är överens om det.

Nu är ju inte jag någon rojalist direkt, men det är lite skämmigt att hovet med Nina Eldh i spetsen är sådana amatörer?

Hursom, jag blev inte förvånad över bokens innehåll (som ingen har läst men alla har en åsikt om). Det har ju varit snack om kungen och hans damer länge. Var inte Anna Lindmarker på tapeten för inte alls så länge sedan? Har svenska folket dåligt minne eller gillar vi vår kung så pass att vi hellre stoppar huvudet i sanden? Något som är lite märkligt är att förtroendet för kungen inte har sjunkit sedan boken kom ut…Ack ja, dessa monarkister...

Fyllefilter på facebook och twitter

Dagens Media publicerade igår en artikel om fyllefilter på facebook. Se här

Tänk om det fanns fler sätt som man kunde självcensurera sig själv på... Jag vet själv att jag skulle behöva stoppas innan jag slänger ur mig provocerande åsikter (bara för att provocera) emellanåt. Som när jag som är yngst och den enda på organisationen jag jobbar på hävdade att skaffa barn är en rent egoistisk handling. Det blev en tung diskussion som följd. Mmhmm, note to self: tänk innan jag talar.

Go’a gla’a Götelaborg – nepotismens och korruptionens högborg

För 7 år sedan bodde och jobbade jag i Göteborg. Visserligen endast i 8 månader. Men under den korta tiden märkte jag att det var något som var underligt inom näringslivet.

Jag jobbade då på en PR-byrå och märkte väldigt snart att svågerpolitiken styrde. En av våra mest framgångsrika konsulter var nära vän med alla höjdare inom Göteborgs näringsliv.

Några få gånger deltog jag vid evenemang anordnade av företag. Där var det så tydligt. Alla kände alla, ryggdunkningarna avlöste varandra.

Jag förstod då att de känt varandra länge, kanske redan sedan skoltiden. Jag förstod att de hjälpte varandra, trots att det inte sades rakt ut. Jag är därför inte ett dugg förvånad över Uppdrag Gransknings upptäckter.

Egobooster, feelgood-tv eller långsamhetens lov

I förra veckan låg jag sjuk hemma några dagar. En ilsk förkylning höll mig sängliggande, antagligen blev jag smittad av någon egotrippad resenär på tåget. Men då fick jag i alla fall möjligheten att botanisera i alla tänkbara program på tv. Under förmiddagen/eftermiddagen: Rachel Ray, Top Model, Oprah, Ellen och Dr. Phil. På kvällen alla tänkbara fruar-program, Idol, Arga snickaren, Välkommen hem och det största lågvattenmärket av alla Kungarna av Tylösand. Något som gläder mig är att de elaka programmen, som Idol, verkar blivit snällare. Kufarna som tidigare sågades vid fotknölarna får nu en glad klapp på axeln. Ett annat exempel på snäll-tv är det nya programmet Välkommen hem på TV3, där omtänksamma personer belönas med ett renoverat hem á la Extreme Home makover. Det är lagom sockersött och amerikanskt. Vem kan motstå att fälla en liten tår av feelgood-välbehag? Snart drar Kanal5 igång sin variant med Mattias och Johnny i spetsen.

Kungarna av Tylösand är bara vidrigt, fula ungdomar, fulfestar sig tokfulla och spyr i sin egen bubbelpool som de redan har pissat i. Allt detta under det första avsnittet. Vidrigt. Kanske är jag för gammal för att se nöjet i det hela. Den enda anledningen för att titta på det här programmet är samma som varför jag ibland tittar på Lyxfällan, jag känner mig bättre. En egoboost helt enkelt.

Mitt upp i all skit-tv zappade jag över till Kunskapskanalen. Jag hamnade mitt i ett program om en gammal gubbe på en enslig gård någonstans i Sverige. Ingen berättarröst, ingen bakgrundsmusik. Mannen sa ingenting. Där jag kom in i programmet tvättade gubben omsorgsfullt sina händer, han hällde upp vatten i ett emaljfat från en zinkhink i köket. Utanför fönstret ven vinden och snön låg tjock. Kameran följde gubbens alla rörelser. Han plockade ut ett paket kaffebönor, tog fram sin kvarn. Satte sig. Pillade ner bönorna. Vred och vred på vredet. Gick bort till vedspisen, hällde ner det nymalda kaffet, etc. Bäst var när han satte på radion och lyssnade till väderleksrapporten och antecknade i sin kalender dagens snödjup och temperatur (med förstoringsglaset i ena handen). Allt gick så långsamt och det var så tyst. Givetvis orkade jag inte titta speciellt länge, är ju van med snabba klipp och roliga poänger. Men nu när jag tänker tillbaka på alla de program som jag matade mig själv med minns jag gubben bäst. Det var så fridfullt.

Jag har nyligen fyllt 30, men tror att jag redan håller på att bli en liten gumma.

Valdagen + SD = Sorgens Dag

Sorgen ligger som ett tungt lock över Sverige idag. Till och med vädergudarna har lagt ett tjockt lager dimma över Svealand. Situationen är osäker och tung. Vad kommer att hända?

Jag hoppas att MP tar sitt förnuft till fånga och gör som de tidigare lovat ”allt för att SD inte ska få inflytande”.

Det som är sorgligast i den här situationen är att det är runt 300 000 personer som har röstat fram ett främlingsfientligt parti. Jag kan hålla med dem om att integrationspolitiken inte har fungerat. Men lösningen är inte att stänga Sveriges portar för de som kommer hit i nöd. På vilket sätt blir de invandrare som redan är här idag hjälpta av det? Jag tror inte på deras välpolerade fasad och tillrättalagda retorik. Skrapar man på ytan finner man en stel, brun uniform.

Ohly friar till svenska folket

Ja men hur pinsam får man bli? Karln ställer sig och friar i livesändning fem dagar före valet. Är det någon som tror att han skulle fria på samma sätt om det inte hade varit val nu? Ohly brottas med skrala opinionssiffror och tar till ett oerhört populistiskt grepp för att bli folklig och omtyckt. Fjantigt!

Val 2010 - de stora visionernas val?

Tips till alla svenskar

Alla är lika värda – typisktsvenskt.se

Valtrötthet

Nu börjar jag bli trött på valet. Jag vill inte se Sahlins tindrande ögon och nedlåtande leende, Reinfeldts hundögon, Ohlys självbelåtna uppsyn och sist men inte minst SVTs Mats Knutson & Anna Hedenmo som leker skjutjärnsjournalister och tjatar hål i huvudet på politikern och publiken som lyssnar. Vi vet att vilka procentsatser och extra ören i plånboken som politikerna än lovar så blir det ingen större förändring, oavsett vilket block som vinner. Kan det bli mer mitten än vad det är idag?

Vi lever i en hyfsat trygg och stabil stat men vi står inte skyddade från omvärldens hälsa. Vi handlar globalt, alltså blir vi påverkade av det som sker globalt. Att vi får Sahlin som statsminister istället för Reinfeldt skulle inte påverka mig nämnvärt, även om jag skulle tycka att det var rätt surt. Den ända stora skillnaden mellan blocken är den att de blå/gröna vill ha ett Sverige med drivkraft framåt, där de som kämpar och satsar belönas. Medan de röd/gröna vill säkra bakåt.

Jag vill att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i den stora världen och inte bara betala ut bidrag till höger och vänster. Jag bryr mig inte om maxtaxor, föräldrapenning, vårdbidrag eller köttskatt. Jag bryr mig om ett levande Sverige där initiativförmåga belönas. Slut på debatten.


PS. Mest av allt fruktar jag för att SD kommer in i riksdagen. Därför manar jag alla att gå och rösta (men inte på SD så klart).

Uppsluppna konferensisar på morgonkvisten – what a joy!

Som van pendlare känner jag igen mina likar. Vi har våra favoritplatser. Vi sätter oss tillrätta och försöker nyttja tiden på tåget på bästa sätt. Många plockar fram datorn och kollar mailen och många gör som jag, stoppar hörlurar i öronen och försöker sova.  Allt som oftast är gäng med kollegor med på tåget. De är uppsluppna och pratar högljutt och glatt. Som skolbarn på utflykt. De ska på konferens. Oftast är det lärare eller förskolepedagoger. De pratar jättehögt och skrattar. Klockan är strax efter sju på morgonen och jag är så oerhört ointresserad av deras samtal.

I morse när jag steg på tåget fick vi veta att tåget inte skulle ta oss ända fram till Stockholm utan att vi var tvungna att byta till bussar. Många suckade högt men fann sig i eländet, vi är rätt luttrade efter den gångna vinterns kaos. Men så, tio minuter efter avgång ropas det ut att vi kommer att rulla hela vägen till Stockholm och inte behöver byta till buss. Då slår konferensisarna nya rekord, de börjar applådera á la Sällskapsresan. Hurra, de gör sitt jobb och tar oss dit vi betalat, det är nåt att klappa händerna åt! Take a chill pill!

Ja, det kan inte vara lätt att vara facist

Tåget värre än ett dagisbarn

Jag tågpendlar från en medelstorstad till Stockholm varje vardag.  Något som stör mig är att folk åker tåg när de är sjuka. Tåget är en värre smitthärd än ett dagisbarn i början av höstterminen.  Host- och nysattackerna avlöser varandra.  Är man inte förkyld så blir man det. Jag försöker värja mig, andas genom halsduken eller vänder mig så långt bort det bara går i ett trångt tåg. Känner mig löjlig, men va fan, vill ju inte bli sjuk. Igen. Jag har aldrig haft så många sjukdagar som jag har nu när jag pendlar.

I Japan bär man munskydd när man själv är sjuk för att inte smitta andra. Fint tycker jag.