Som van pendlare känner jag igen mina likar. Vi har våra favoritplatser. Vi sätter oss tillrätta och försöker nyttja tiden på tåget på bästa sätt. Många plockar fram datorn och kollar mailen och många gör som jag, stoppar hörlurar i öronen och försöker sova. Allt som oftast är gäng med kollegor med på tåget. De är uppsluppna och pratar högljutt och glatt. Som skolbarn på utflykt. De ska på konferens. Oftast är det lärare eller förskolepedagoger. De pratar jättehögt och skrattar. Klockan är strax efter sju på morgonen och jag är så oerhört ointresserad av deras samtal.
I morse när jag steg på tåget fick vi veta att tåget inte skulle ta oss ända fram till Stockholm utan att vi var tvungna att byta till bussar. Många suckade högt men fann sig i eländet, vi är rätt luttrade efter den gångna vinterns kaos. Men så, tio minuter efter avgång ropas det ut att vi kommer att rulla hela vägen till Stockholm och inte behöver byta till buss. Då slår konferensisarna nya rekord, de börjar applådera á la Sällskapsresan. Hurra, de gör sitt jobb och tar oss dit vi betalat, det är nåt att klappa händerna åt! Take a chill pill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar