Plötslig andlighet

Fronken och jag var på bröllop i helgen. Ett väldigt traditionellt sådant (ja det ståtades i kyrkan och middagen hölls i prästgården intill). Under småtimmarna satt vi ett gäng och diskuterade; varför kyrka? Är det så att, när det är dags att gifta sig, att man går och blir religiös? Ja, hur kan man annars välja att gifta sig ”inför gud och denna församling”? Argumenten från motståndarsidan var: kyrkan är en vacker plats och det känns mer högtidligt där. My ass.

Ett par som deltog i diskussionen gifte sig för några år sedan i kyrkan. De hade nyligen varit på ett dop med tillhörande högmässa och tyckte att de inte delade predikningens andemening. Det var som att de plötsligt insåg vad religionen stod för och att de inte delade religionens värderingar. 

Kan det vara så att när man gifter sig bortser man från sina andliga värderingar och väljer en plats/lokal som är så pampig att den matchar ändamålet? Många brudpar väljer idag att be prästen att tona ner "hela gud-biten". Alltså att inte nämna gud alltför mycket.. Är inte det lite märkligt? Vore det inte bättre att i så fall gifta sig någonstans där man inte får en klump värderingar med på köpet? Eller är det så att man inte har bättre fantasi och kan hitta en vacker plats/lokal som faktiskt avspeglar de unga tu?

Min åsikt är och förblir: tror du inte på gud kan du inte ställa dig och lova ”inför gud” din partner livslång trohet. Det är bara falskt.

Så ute att jag aldrig ens kommer att bli inne

Jag är så otrendig att jag aldrig ens kommer att bli trendig. Det brukar ju sägas att trender går i cykler, ibland 20 års och ibland 3. De som håller sig till en stil kommer någon gång att bli trendig. Jag hakar på trenderna när de är på väg ut. När det blev trendigt att ha leggings föraktade jag dem. Tyckte att det var en pastisch på ett fult 80-tals mode. Jag vägrade länge. Men så vad hände i somras? Jo så klart, jag köper mig ett par. Tycker att de är rätt bekväma och att det är ett praktiskt plagg till långa toppar och enkla klänningar. Men är det fortfarande trendigt? Näpp, eller endast i stentvättade jeansvarianter och i skinnimitation (som jag håller mig långt ifrån).

När det blev trendigt att bära stövlar med högt skaft utanpå sina byxor tyckte jag att det var löjligt… och vad hände efter något år eller så? Jo så klart, jag blev en av de främsta anhängarna till stövelmodet.

Här kommer även bloggandet in. Hela världen började blogga för säkert 10 år sedan. Men det var ju inget för mig inte. Nu när bloggandet är på väg ut (vem orkar/har tid att läsa en blogg nuförtiden?) så startar jag min…

Min amatörmässiga analys är att det tar tid för mig att vänja mig vid nyheter. Jag måste få tid att smälta dem och efter att jag vant mig kanske tänka mig att bli en anhängare.

Flirtar Maria Wetterstrand med Alliansen?

Brunchrapporten har intervjuat alla riksdagspartiers partiledare.

Något som jag reagerade på var att Maria Wetterstrands värderingar tydligt pekar mer mot liberalismens håll än åt det vänstra…eeh kommunismens håll. Maria Wetterstrand: Politiker ska inte lägga sig i för mycket, folk ska få bestämma mycket själva.

Kan det vara så att MP flirtar med Alliansen på detta subtila sätt? MP har en miljömulle-stämpel som troligtvis skulle mattas av om de öppnade upp för ett grön-blått samarbete. Alliansen har definitivt något att vinna på ett samarbete med MP. Naturvårdsverket har granskat och inte minst kritiserat Alliansens miljöpolitik. Skulle MP vara den perfekta femte medlemmen?

Akuten är inte ER

Det springs inte i korridorerna och läkarna ser inte ut som George Clooney. Men det kan vara lite spännande ändå. Jag skulle hämta upp Fronken där i fredags (bakgrunden till hans besök finns nedan). Bara väntrummet ger mig kalla kårar. Tristaste inredning á la kommunal. Radion är på men på lägsta möjliga nivå (har man någon variant av psykisk ohälsa kan man tro att man hör röster). En alkad tant skriker i korridoren: VAR E JA? En sköterska svarar: På aktuen. Alkot: AH MEN DET VET JAG. Sköterskan: Dämpa dig, det finns andra här.

En annan kvinna kvider, hyperventilerar och gråter. När hon inte får någon uppmärksamhet skriker hon: KAN JAG FÅ KOMMA IN I ETT RUM, HÄR KAN JAG JU INTE SITTA!
I sängen bredvid ligger en gammal dam, hon tar långsamma och krävande andetag. Hennes anhöriga står vid sidan om och håller i hennes händer. Det är nog inte långt kvar.

Två poliser rullar in en man i en säng. Han ser dekad ut. Jag hör hur sköterskorna kommenterar att det är tredje gången idag som han kommer in. En av konstaplarna säger något avslaget: tredje gången gillt. Efter att några sköterskor och en läkare har undersökt honom rullar poliserna iväg med honom. Han får sova hos oss i natt, säger den andra konstapeln. Alkot igen: VAR E MIN VÄSKA? Inget svar. Alkot: FAN, DEN ÄR I AMBULANSEN. I väntrummet där Fronken och jag sitter har han bullat upp med sin Iphone och Ipad och tycker att livet är lite märkligt. Han spenderade 9 timmar på akuten och var, förutom personalen och jag, friskast där.

Bakgrund
Fronken har varit sjuk, har haft hög feber och hostat i snart 2 veckor. Som en sann googloman har han ställt sin egen diagnos; lunginflammation. Men trots en 10 dagars penicillinkur har det inte blivit bättre. Fronkens något för överbeskyddande och oroliga mor tvingade iväg honom till läkaren. Detta resulterade i att han som nu är feberfri och hyfsat pigg spenderade hela 9 timmar på akuten.  Han blev stucken ca 3 gånger i armarna, genomgick vanlig röntgen av lungorna och sedan skiktröntgen. Jag kom dit efter jobbet och spenderade 2 timmar med honom där. De fastställde till slut att det bara var lunginflammation (och inte en propp i lungan som det fanns risk för).

Lilla snigel akta dig

Tipset som Lena Olving delar med sig av i sitt Sommarprogram (P1 Sommar 10 augusti) är helt lysande. Jag har också suttit på möten där ett problem har diskuterats och kommit med en enkel men bra lösning. Min idé har inte fått gehör men efter en lång stund av mer diskussioner presenterar en kollega eller annan mötesdeltagare samma lösning. De får hurrarop och jag surar.

Varför? Jag var alldeles för het på gröten. Lena Olving väntar ut de andra, sjunger lilla snigel akta dig tyst för sig själv och när de andra har diskuterat klart och är redo levererar hon sin idé. Det handlar om timing. Det ska jag bli bättre på. Tack för tipset Lena!

Undrar vilken sång jag ska välja?

Kräks på Broder

Det finns fortfarande personer som inleder brev, mail (även till fler mottagare) och samtal med ordet Broder. Ja, på riktigt. Det är sant, jag lovar. Jag kräks.

Traditioner

Trendiga 20-30 åringar bakar surdegsbröd, virkar dukar och lagar husman. Med stolthet i rösten meddelar de att de plockat sin egen svamp och att de har ett långkok puttrandes på spisen. Äkta mormorsgrejer. Nu är det trendigt att ta tillvara och bry sig om våra saker och maten vi äter. Inget fel med det tycker jag. Utan snarare ett vettigt svar på den slit-&-släng-kultur som så länge har pågått.

Traditioner som våra mor- och farföräldrar har delat med sig av ger oss trygghet. Helt förståeligt. Världen ändras snabbt och det är skönt att luta sig mot något välbekant och tryggt.

Men traditioner måste väl också granskas och inte köpas okritiskt? När det bullas upp till bröllop, ska det ståtas i kyrkan. På den närbelägna herrgården står honnörsbordet uppdukat. Med brudparet i mitten och föräldrarna på sidan om. Som på en teaterscen. Har vi inte kommit längre? Har det skett någon typ av tidsvurpa? Jag menar, hallå, har vi gått och blivit mer traditionella än våra egna föräldrar? De som under 60-70-talen gifte sig barfota på en äng med blomsterkransar i håret. Givetvis borgligt.

Att gå på bröllop idag är lite som att vandra in i ett torp på Skansen. Man möter bonden Jöns som berättar om sin gård och om säden på åkrarna. Egentligen heter han Stefan och bor i en 2:a i Bagarmossen.

Men vi gillar illusionen, det är charmigt att få fly vardagen. Men det är inte på riktigt, det är en teater. En av livets stora dagar, förvandlade till en stel teater.

Fronken, min alltid så diplomatiska sambo, tycker att jag eldar upp mig för mycket. Låt de göra som de vill, brukar han säga. Visst, de får göra precis som de vill och jag får tycka precis vad jag vill. Skönt.