Vilka amatörer! Hovet alltså. Om det som skrivs om honom i boken inte är sant borde kungen ha gjort en grej av boken istället för att försöka sopa den under mattan. Alltså gått till motattack, stämt någon för förtal eller liknande.
Nu när har inte gör något utan säger att ”jag har talat med familjen och drottningen (som om drottningen inte är en del av familjen!) och vi har bestämt oss för att vända blad och se framåt” så säger han i princip att det som skrivs om honom är sant, att han nu vill se framåt och att familjen (inkl. drottningen) är överens om det.
Nu är ju inte jag någon rojalist direkt, men det är lite skämmigt att hovet med Nina Eldh i spetsen är sådana amatörer?
Hursom, jag blev inte förvånad över bokens innehåll (som ingen har läst men alla har en åsikt om). Det har ju varit snack om kungen och hans damer länge. Var inte Anna Lindmarker på tapeten för inte alls så länge sedan? Har svenska folket dåligt minne eller gillar vi vår kung så pass att vi hellre stoppar huvudet i sanden? Något som är lite märkligt är att förtroendet för kungen inte har sjunkit sedan boken kom ut…Ack ja, dessa monarkister...
fredag 12 november 2010
torsdag 4 november 2010
Fyllefilter på facebook och twitter
Dagens Media publicerade igår en artikel om fyllefilter på facebook. Se här
Tänk om det fanns fler sätt som man kunde självcensurera sig själv på... Jag vet själv att jag skulle behöva stoppas innan jag slänger ur mig provocerande åsikter (bara för att provocera) emellanåt. Som när jag som är yngst och den enda på organisationen jag jobbar på hävdade att skaffa barn är en rent egoistisk handling. Det blev en tung diskussion som följd. Mmhmm, note to self: tänk innan jag talar.
Tänk om det fanns fler sätt som man kunde självcensurera sig själv på... Jag vet själv att jag skulle behöva stoppas innan jag slänger ur mig provocerande åsikter (bara för att provocera) emellanåt. Som när jag som är yngst och den enda på organisationen jag jobbar på hävdade att skaffa barn är en rent egoistisk handling. Det blev en tung diskussion som följd. Mmhmm, note to self: tänk innan jag talar.
fredag 1 oktober 2010
Go’a gla’a Götelaborg – nepotismens och korruptionens högborg
För 7 år sedan bodde och jobbade jag i Göteborg. Visserligen endast i 8 månader. Men under den korta tiden märkte jag att det var något som var underligt inom näringslivet.
Jag jobbade då på en PR-byrå och märkte väldigt snart att svågerpolitiken styrde. En av våra mest framgångsrika konsulter var nära vän med alla höjdare inom Göteborgs näringsliv.
Några få gånger deltog jag vid evenemang anordnade av företag. Där var det så tydligt. Alla kände alla, ryggdunkningarna avlöste varandra.
Jag förstod då att de känt varandra länge, kanske redan sedan skoltiden. Jag förstod att de hjälpte varandra, trots att det inte sades rakt ut. Jag är därför inte ett dugg förvånad över Uppdrag Gransknings upptäckter.
Jag jobbade då på en PR-byrå och märkte väldigt snart att svågerpolitiken styrde. En av våra mest framgångsrika konsulter var nära vän med alla höjdare inom Göteborgs näringsliv.
Några få gånger deltog jag vid evenemang anordnade av företag. Där var det så tydligt. Alla kände alla, ryggdunkningarna avlöste varandra.
Jag förstod då att de känt varandra länge, kanske redan sedan skoltiden. Jag förstod att de hjälpte varandra, trots att det inte sades rakt ut. Jag är därför inte ett dugg förvånad över Uppdrag Gransknings upptäckter.
tisdag 28 september 2010
Egobooster, feelgood-tv eller långsamhetens lov
I förra veckan låg jag sjuk hemma några dagar. En ilsk förkylning höll mig sängliggande, antagligen blev jag smittad av någon egotrippad resenär på tåget. Men då fick jag i alla fall möjligheten att botanisera i alla tänkbara program på tv. Under förmiddagen/eftermiddagen: Rachel Ray, Top Model, Oprah, Ellen och Dr. Phil. På kvällen alla tänkbara fruar-program, Idol, Arga snickaren, Välkommen hem och det största lågvattenmärket av alla Kungarna av Tylösand. Något som gläder mig är att de elaka programmen, som Idol, verkar blivit snällare. Kufarna som tidigare sågades vid fotknölarna får nu en glad klapp på axeln. Ett annat exempel på snäll-tv är det nya programmet Välkommen hem på TV3, där omtänksamma personer belönas med ett renoverat hem á la Extreme Home makover. Det är lagom sockersött och amerikanskt. Vem kan motstå att fälla en liten tår av feelgood-välbehag? Snart drar Kanal5 igång sin variant med Mattias och Johnny i spetsen.
Kungarna av Tylösand är bara vidrigt, fula ungdomar, fulfestar sig tokfulla och spyr i sin egen bubbelpool som de redan har pissat i. Allt detta under det första avsnittet. Vidrigt. Kanske är jag för gammal för att se nöjet i det hela. Den enda anledningen för att titta på det här programmet är samma som varför jag ibland tittar på Lyxfällan, jag känner mig bättre. En egoboost helt enkelt.
Mitt upp i all skit-tv zappade jag över till Kunskapskanalen. Jag hamnade mitt i ett program om en gammal gubbe på en enslig gård någonstans i Sverige. Ingen berättarröst, ingen bakgrundsmusik. Mannen sa ingenting. Där jag kom in i programmet tvättade gubben omsorgsfullt sina händer, han hällde upp vatten i ett emaljfat från en zinkhink i köket. Utanför fönstret ven vinden och snön låg tjock. Kameran följde gubbens alla rörelser. Han plockade ut ett paket kaffebönor, tog fram sin kvarn. Satte sig. Pillade ner bönorna. Vred och vred på vredet. Gick bort till vedspisen, hällde ner det nymalda kaffet, etc. Bäst var när han satte på radion och lyssnade till väderleksrapporten och antecknade i sin kalender dagens snödjup och temperatur (med förstoringsglaset i ena handen). Allt gick så långsamt och det var så tyst. Givetvis orkade jag inte titta speciellt länge, är ju van med snabba klipp och roliga poänger. Men nu när jag tänker tillbaka på alla de program som jag matade mig själv med minns jag gubben bäst. Det var så fridfullt.
Jag har nyligen fyllt 30, men tror att jag redan håller på att bli en liten gumma.
Kungarna av Tylösand är bara vidrigt, fula ungdomar, fulfestar sig tokfulla och spyr i sin egen bubbelpool som de redan har pissat i. Allt detta under det första avsnittet. Vidrigt. Kanske är jag för gammal för att se nöjet i det hela. Den enda anledningen för att titta på det här programmet är samma som varför jag ibland tittar på Lyxfällan, jag känner mig bättre. En egoboost helt enkelt.
Mitt upp i all skit-tv zappade jag över till Kunskapskanalen. Jag hamnade mitt i ett program om en gammal gubbe på en enslig gård någonstans i Sverige. Ingen berättarröst, ingen bakgrundsmusik. Mannen sa ingenting. Där jag kom in i programmet tvättade gubben omsorgsfullt sina händer, han hällde upp vatten i ett emaljfat från en zinkhink i köket. Utanför fönstret ven vinden och snön låg tjock. Kameran följde gubbens alla rörelser. Han plockade ut ett paket kaffebönor, tog fram sin kvarn. Satte sig. Pillade ner bönorna. Vred och vred på vredet. Gick bort till vedspisen, hällde ner det nymalda kaffet, etc. Bäst var när han satte på radion och lyssnade till väderleksrapporten och antecknade i sin kalender dagens snödjup och temperatur (med förstoringsglaset i ena handen). Allt gick så långsamt och det var så tyst. Givetvis orkade jag inte titta speciellt länge, är ju van med snabba klipp och roliga poänger. Men nu när jag tänker tillbaka på alla de program som jag matade mig själv med minns jag gubben bäst. Det var så fridfullt.
Jag har nyligen fyllt 30, men tror att jag redan håller på att bli en liten gumma.
måndag 20 september 2010
Valdagen + SD = Sorgens Dag
Sorgen ligger som ett tungt lock över Sverige idag. Till och med vädergudarna har lagt ett tjockt lager dimma över Svealand. Situationen är osäker och tung. Vad kommer att hända?
Jag hoppas att MP tar sitt förnuft till fånga och gör som de tidigare lovat ”allt för att SD inte ska få inflytande”.
Det som är sorgligast i den här situationen är att det är runt 300 000 personer som har röstat fram ett främlingsfientligt parti. Jag kan hålla med dem om att integrationspolitiken inte har fungerat. Men lösningen är inte att stänga Sveriges portar för de som kommer hit i nöd. På vilket sätt blir de invandrare som redan är här idag hjälpta av det? Jag tror inte på deras välpolerade fasad och tillrättalagda retorik. Skrapar man på ytan finner man en stel, brun uniform.
Jag hoppas att MP tar sitt förnuft till fånga och gör som de tidigare lovat ”allt för att SD inte ska få inflytande”.
Det som är sorgligast i den här situationen är att det är runt 300 000 personer som har röstat fram ett främlingsfientligt parti. Jag kan hålla med dem om att integrationspolitiken inte har fungerat. Men lösningen är inte att stänga Sveriges portar för de som kommer hit i nöd. På vilket sätt blir de invandrare som redan är här idag hjälpta av det? Jag tror inte på deras välpolerade fasad och tillrättalagda retorik. Skrapar man på ytan finner man en stel, brun uniform.
torsdag 16 september 2010
Ohly friar till svenska folket
Ja men hur pinsam får man bli? Karln ställer sig och friar i livesändning fem dagar före valet. Är det någon som tror att han skulle fria på samma sätt om det inte hade varit val nu? Ohly brottas med skrala opinionssiffror och tar till ett oerhört populistiskt grepp för att bli folklig och omtyckt. Fjantigt!
tisdag 14 september 2010
måndag 13 september 2010
Valtrötthet
Nu börjar jag bli trött på valet. Jag vill inte se Sahlins tindrande ögon och nedlåtande leende, Reinfeldts hundögon, Ohlys självbelåtna uppsyn och sist men inte minst SVTs Mats Knutson & Anna Hedenmo som leker skjutjärnsjournalister och tjatar hål i huvudet på politikern och publiken som lyssnar. Vi vet att vilka procentsatser och extra ören i plånboken som politikerna än lovar så blir det ingen större förändring, oavsett vilket block som vinner. Kan det bli mer mitten än vad det är idag?
Vi lever i en hyfsat trygg och stabil stat men vi står inte skyddade från omvärldens hälsa. Vi handlar globalt, alltså blir vi påverkade av det som sker globalt. Att vi får Sahlin som statsminister istället för Reinfeldt skulle inte påverka mig nämnvärt, även om jag skulle tycka att det var rätt surt. Den ända stora skillnaden mellan blocken är den att de blå/gröna vill ha ett Sverige med drivkraft framåt, där de som kämpar och satsar belönas. Medan de röd/gröna vill säkra bakåt.
Jag vill att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i den stora världen och inte bara betala ut bidrag till höger och vänster. Jag bryr mig inte om maxtaxor, föräldrapenning, vårdbidrag eller köttskatt. Jag bryr mig om ett levande Sverige där initiativförmåga belönas. Slut på debatten.
PS. Mest av allt fruktar jag för att SD kommer in i riksdagen. Därför manar jag alla att gå och rösta (men inte på SD så klart).
Vi lever i en hyfsat trygg och stabil stat men vi står inte skyddade från omvärldens hälsa. Vi handlar globalt, alltså blir vi påverkade av det som sker globalt. Att vi får Sahlin som statsminister istället för Reinfeldt skulle inte påverka mig nämnvärt, även om jag skulle tycka att det var rätt surt. Den ända stora skillnaden mellan blocken är den att de blå/gröna vill ha ett Sverige med drivkraft framåt, där de som kämpar och satsar belönas. Medan de röd/gröna vill säkra bakåt.
Jag vill att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i den stora världen och inte bara betala ut bidrag till höger och vänster. Jag bryr mig inte om maxtaxor, föräldrapenning, vårdbidrag eller köttskatt. Jag bryr mig om ett levande Sverige där initiativförmåga belönas. Slut på debatten.
PS. Mest av allt fruktar jag för att SD kommer in i riksdagen. Därför manar jag alla att gå och rösta (men inte på SD så klart).
Uppsluppna konferensisar på morgonkvisten – what a joy!
Som van pendlare känner jag igen mina likar. Vi har våra favoritplatser. Vi sätter oss tillrätta och försöker nyttja tiden på tåget på bästa sätt. Många plockar fram datorn och kollar mailen och många gör som jag, stoppar hörlurar i öronen och försöker sova. Allt som oftast är gäng med kollegor med på tåget. De är uppsluppna och pratar högljutt och glatt. Som skolbarn på utflykt. De ska på konferens. Oftast är det lärare eller förskolepedagoger. De pratar jättehögt och skrattar. Klockan är strax efter sju på morgonen och jag är så oerhört ointresserad av deras samtal.
I morse när jag steg på tåget fick vi veta att tåget inte skulle ta oss ända fram till Stockholm utan att vi var tvungna att byta till bussar. Många suckade högt men fann sig i eländet, vi är rätt luttrade efter den gångna vinterns kaos. Men så, tio minuter efter avgång ropas det ut att vi kommer att rulla hela vägen till Stockholm och inte behöver byta till buss. Då slår konferensisarna nya rekord, de börjar applådera á la Sällskapsresan. Hurra, de gör sitt jobb och tar oss dit vi betalat, det är nåt att klappa händerna åt! Take a chill pill!
I morse när jag steg på tåget fick vi veta att tåget inte skulle ta oss ända fram till Stockholm utan att vi var tvungna att byta till bussar. Många suckade högt men fann sig i eländet, vi är rätt luttrade efter den gångna vinterns kaos. Men så, tio minuter efter avgång ropas det ut att vi kommer att rulla hela vägen till Stockholm och inte behöver byta till buss. Då slår konferensisarna nya rekord, de börjar applådera á la Sällskapsresan. Hurra, de gör sitt jobb och tar oss dit vi betalat, det är nåt att klappa händerna åt! Take a chill pill!
torsdag 2 september 2010
Tåget värre än ett dagisbarn
Jag tågpendlar från en medelstorstad till Stockholm varje vardag. Något som stör mig är att folk åker tåg när de är sjuka. Tåget är en värre smitthärd än ett dagisbarn i början av höstterminen. Host- och nysattackerna avlöser varandra. Är man inte förkyld så blir man det. Jag försöker värja mig, andas genom halsduken eller vänder mig så långt bort det bara går i ett trångt tåg. Känner mig löjlig, men va fan, vill ju inte bli sjuk. Igen. Jag har aldrig haft så många sjukdagar som jag har nu när jag pendlar.
I Japan bär man munskydd när man själv är sjuk för att inte smitta andra. Fint tycker jag.
I Japan bär man munskydd när man själv är sjuk för att inte smitta andra. Fint tycker jag.
måndag 30 augusti 2010
Plötslig andlighet
Fronken och jag var på bröllop i helgen. Ett väldigt traditionellt sådant (ja det ståtades i kyrkan och middagen hölls i prästgården intill). Under småtimmarna satt vi ett gäng och diskuterade; varför kyrka? Är det så att, när det är dags att gifta sig, att man går och blir religiös? Ja, hur kan man annars välja att gifta sig ”inför gud och denna församling”? Argumenten från motståndarsidan var: kyrkan är en vacker plats och det känns mer högtidligt där. My ass.
Ett par som deltog i diskussionen gifte sig för några år sedan i kyrkan. De hade nyligen varit på ett dop med tillhörande högmässa och tyckte att de inte delade predikningens andemening. Det var som att de plötsligt insåg vad religionen stod för och att de inte delade religionens värderingar.
Kan det vara så att när man gifter sig bortser man från sina andliga värderingar och väljer en plats/lokal som är så pampig att den matchar ändamålet? Många brudpar väljer idag att be prästen att tona ner "hela gud-biten". Alltså att inte nämna gud alltför mycket.. Är inte det lite märkligt? Vore det inte bättre att i så fall gifta sig någonstans där man inte får en klump värderingar med på köpet? Eller är det så att man inte har bättre fantasi och kan hitta en vacker plats/lokal som faktiskt avspeglar de unga tu?
Min åsikt är och förblir: tror du inte på gud kan du inte ställa dig och lova ”inför gud” din partner livslång trohet. Det är bara falskt.
Ett par som deltog i diskussionen gifte sig för några år sedan i kyrkan. De hade nyligen varit på ett dop med tillhörande högmässa och tyckte att de inte delade predikningens andemening. Det var som att de plötsligt insåg vad religionen stod för och att de inte delade religionens värderingar.
Kan det vara så att när man gifter sig bortser man från sina andliga värderingar och väljer en plats/lokal som är så pampig att den matchar ändamålet? Många brudpar väljer idag att be prästen att tona ner "hela gud-biten". Alltså att inte nämna gud alltför mycket.. Är inte det lite märkligt? Vore det inte bättre att i så fall gifta sig någonstans där man inte får en klump värderingar med på köpet? Eller är det så att man inte har bättre fantasi och kan hitta en vacker plats/lokal som faktiskt avspeglar de unga tu?
Min åsikt är och förblir: tror du inte på gud kan du inte ställa dig och lova ”inför gud” din partner livslång trohet. Det är bara falskt.
torsdag 26 augusti 2010
Så ute att jag aldrig ens kommer att bli inne
Jag är så otrendig att jag aldrig ens kommer att bli trendig. Det brukar ju sägas att trender går i cykler, ibland 20 års och ibland 3. De som håller sig till en stil kommer någon gång att bli trendig. Jag hakar på trenderna när de är på väg ut. När det blev trendigt att ha leggings föraktade jag dem. Tyckte att det var en pastisch på ett fult 80-tals mode. Jag vägrade länge. Men så vad hände i somras? Jo så klart, jag köper mig ett par. Tycker att de är rätt bekväma och att det är ett praktiskt plagg till långa toppar och enkla klänningar. Men är det fortfarande trendigt? Näpp, eller endast i stentvättade jeansvarianter och i skinnimitation (som jag håller mig långt ifrån).
När det blev trendigt att bära stövlar med högt skaft utanpå sina byxor tyckte jag att det var löjligt… och vad hände efter något år eller så? Jo så klart, jag blev en av de främsta anhängarna till stövelmodet.
Här kommer även bloggandet in. Hela världen började blogga för säkert 10 år sedan. Men det var ju inget för mig inte. Nu när bloggandet är på väg ut (vem orkar/har tid att läsa en blogg nuförtiden?) så startar jag min…
Min amatörmässiga analys är att det tar tid för mig att vänja mig vid nyheter. Jag måste få tid att smälta dem och efter att jag vant mig kanske tänka mig att bli en anhängare.
När det blev trendigt att bära stövlar med högt skaft utanpå sina byxor tyckte jag att det var löjligt… och vad hände efter något år eller så? Jo så klart, jag blev en av de främsta anhängarna till stövelmodet.
Här kommer även bloggandet in. Hela världen började blogga för säkert 10 år sedan. Men det var ju inget för mig inte. Nu när bloggandet är på väg ut (vem orkar/har tid att läsa en blogg nuförtiden?) så startar jag min…
Min amatörmässiga analys är att det tar tid för mig att vänja mig vid nyheter. Jag måste få tid att smälta dem och efter att jag vant mig kanske tänka mig att bli en anhängare.
onsdag 25 augusti 2010
Flirtar Maria Wetterstrand med Alliansen?
Brunchrapporten har intervjuat alla riksdagspartiers partiledare.
Något som jag reagerade på var att Maria Wetterstrands värderingar tydligt pekar mer mot liberalismens håll än åt det vänstra…eeh kommunismens håll. Maria Wetterstrand: Politiker ska inte lägga sig i för mycket, folk ska få bestämma mycket själva.
Kan det vara så att MP flirtar med Alliansen på detta subtila sätt? MP har en miljömulle-stämpel som troligtvis skulle mattas av om de öppnade upp för ett grön-blått samarbete. Alliansen har definitivt något att vinna på ett samarbete med MP. Naturvårdsverket har granskat och inte minst kritiserat Alliansens miljöpolitik. Skulle MP vara den perfekta femte medlemmen?
Något som jag reagerade på var att Maria Wetterstrands värderingar tydligt pekar mer mot liberalismens håll än åt det vänstra…eeh kommunismens håll. Maria Wetterstrand: Politiker ska inte lägga sig i för mycket, folk ska få bestämma mycket själva.
Kan det vara så att MP flirtar med Alliansen på detta subtila sätt? MP har en miljömulle-stämpel som troligtvis skulle mattas av om de öppnade upp för ett grön-blått samarbete. Alliansen har definitivt något att vinna på ett samarbete med MP. Naturvårdsverket har granskat och inte minst kritiserat Alliansens miljöpolitik. Skulle MP vara den perfekta femte medlemmen?
måndag 23 augusti 2010
Akuten är inte ER
Det springs inte i korridorerna och läkarna ser inte ut som George Clooney. Men det kan vara lite spännande ändå. Jag skulle hämta upp Fronken där i fredags (bakgrunden till hans besök finns nedan). Bara väntrummet ger mig kalla kårar. Tristaste inredning á la kommunal. Radion är på men på lägsta möjliga nivå (har man någon variant av psykisk ohälsa kan man tro att man hör röster). En alkad tant skriker i korridoren: VAR E JA? En sköterska svarar: På aktuen. Alkot: AH MEN DET VET JAG. Sköterskan: Dämpa dig, det finns andra här.
En annan kvinna kvider, hyperventilerar och gråter. När hon inte får någon uppmärksamhet skriker hon: KAN JAG FÅ KOMMA IN I ETT RUM, HÄR KAN JAG JU INTE SITTA!
I sängen bredvid ligger en gammal dam, hon tar långsamma och krävande andetag. Hennes anhöriga står vid sidan om och håller i hennes händer. Det är nog inte långt kvar.
Två poliser rullar in en man i en säng. Han ser dekad ut. Jag hör hur sköterskorna kommenterar att det är tredje gången idag som han kommer in. En av konstaplarna säger något avslaget: tredje gången gillt. Efter att några sköterskor och en läkare har undersökt honom rullar poliserna iväg med honom. Han får sova hos oss i natt, säger den andra konstapeln. Alkot igen: VAR E MIN VÄSKA? Inget svar. Alkot: FAN, DEN ÄR I AMBULANSEN. I väntrummet där Fronken och jag sitter har han bullat upp med sin Iphone och Ipad och tycker att livet är lite märkligt. Han spenderade 9 timmar på akuten och var, förutom personalen och jag, friskast där.
Bakgrund
Fronken har varit sjuk, har haft hög feber och hostat i snart 2 veckor. Som en sann googloman har han ställt sin egen diagnos; lunginflammation. Men trots en 10 dagars penicillinkur har det inte blivit bättre. Fronkens något för överbeskyddande och oroliga mor tvingade iväg honom till läkaren. Detta resulterade i att han som nu är feberfri och hyfsat pigg spenderade hela 9 timmar på akuten. Han blev stucken ca 3 gånger i armarna, genomgick vanlig röntgen av lungorna och sedan skiktröntgen. Jag kom dit efter jobbet och spenderade 2 timmar med honom där. De fastställde till slut att det bara var lunginflammation (och inte en propp i lungan som det fanns risk för).
En annan kvinna kvider, hyperventilerar och gråter. När hon inte får någon uppmärksamhet skriker hon: KAN JAG FÅ KOMMA IN I ETT RUM, HÄR KAN JAG JU INTE SITTA!
I sängen bredvid ligger en gammal dam, hon tar långsamma och krävande andetag. Hennes anhöriga står vid sidan om och håller i hennes händer. Det är nog inte långt kvar.
Två poliser rullar in en man i en säng. Han ser dekad ut. Jag hör hur sköterskorna kommenterar att det är tredje gången idag som han kommer in. En av konstaplarna säger något avslaget: tredje gången gillt. Efter att några sköterskor och en läkare har undersökt honom rullar poliserna iväg med honom. Han får sova hos oss i natt, säger den andra konstapeln. Alkot igen: VAR E MIN VÄSKA? Inget svar. Alkot: FAN, DEN ÄR I AMBULANSEN. I väntrummet där Fronken och jag sitter har han bullat upp med sin Iphone och Ipad och tycker att livet är lite märkligt. Han spenderade 9 timmar på akuten och var, förutom personalen och jag, friskast där.
Bakgrund
Fronken har varit sjuk, har haft hög feber och hostat i snart 2 veckor. Som en sann googloman har han ställt sin egen diagnos; lunginflammation. Men trots en 10 dagars penicillinkur har det inte blivit bättre. Fronkens något för överbeskyddande och oroliga mor tvingade iväg honom till läkaren. Detta resulterade i att han som nu är feberfri och hyfsat pigg spenderade hela 9 timmar på akuten. Han blev stucken ca 3 gånger i armarna, genomgick vanlig röntgen av lungorna och sedan skiktröntgen. Jag kom dit efter jobbet och spenderade 2 timmar med honom där. De fastställde till slut att det bara var lunginflammation (och inte en propp i lungan som det fanns risk för).
Lilla snigel akta dig
Tipset som Lena Olving delar med sig av i sitt Sommarprogram (P1 Sommar 10 augusti) är helt lysande. Jag har också suttit på möten där ett problem har diskuterats och kommit med en enkel men bra lösning. Min idé har inte fått gehör men efter en lång stund av mer diskussioner presenterar en kollega eller annan mötesdeltagare samma lösning. De får hurrarop och jag surar.
Varför? Jag var alldeles för het på gröten. Lena Olving väntar ut de andra, sjunger lilla snigel akta dig tyst för sig själv och när de andra har diskuterat klart och är redo levererar hon sin idé. Det handlar om timing. Det ska jag bli bättre på. Tack för tipset Lena!
Undrar vilken sång jag ska välja?
Varför? Jag var alldeles för het på gröten. Lena Olving väntar ut de andra, sjunger lilla snigel akta dig tyst för sig själv och när de andra har diskuterat klart och är redo levererar hon sin idé. Det handlar om timing. Det ska jag bli bättre på. Tack för tipset Lena!
Undrar vilken sång jag ska välja?
fredag 20 augusti 2010
Kräks på Broder
Det finns fortfarande personer som inleder brev, mail (även till fler mottagare) och samtal med ordet Broder. Ja, på riktigt. Det är sant, jag lovar. Jag kräks.
torsdag 19 augusti 2010
Traditioner
Trendiga 20-30 åringar bakar surdegsbröd, virkar dukar och lagar husman. Med stolthet i rösten meddelar de att de plockat sin egen svamp och att de har ett långkok puttrandes på spisen. Äkta mormorsgrejer. Nu är det trendigt att ta tillvara och bry sig om våra saker och maten vi äter. Inget fel med det tycker jag. Utan snarare ett vettigt svar på den slit-&-släng-kultur som så länge har pågått.
Traditioner som våra mor- och farföräldrar har delat med sig av ger oss trygghet. Helt förståeligt. Världen ändras snabbt och det är skönt att luta sig mot något välbekant och tryggt.
Men traditioner måste väl också granskas och inte köpas okritiskt? När det bullas upp till bröllop, ska det ståtas i kyrkan. På den närbelägna herrgården står honnörsbordet uppdukat. Med brudparet i mitten och föräldrarna på sidan om. Som på en teaterscen. Har vi inte kommit längre? Har det skett någon typ av tidsvurpa? Jag menar, hallå, har vi gått och blivit mer traditionella än våra egna föräldrar? De som under 60-70-talen gifte sig barfota på en äng med blomsterkransar i håret. Givetvis borgligt.
Att gå på bröllop idag är lite som att vandra in i ett torp på Skansen. Man möter bonden Jöns som berättar om sin gård och om säden på åkrarna. Egentligen heter han Stefan och bor i en 2:a i Bagarmossen.
Men vi gillar illusionen, det är charmigt att få fly vardagen. Men det är inte på riktigt, det är en teater. En av livets stora dagar, förvandlade till en stel teater.
Fronken, min alltid så diplomatiska sambo, tycker att jag eldar upp mig för mycket. Låt de göra som de vill, brukar han säga. Visst, de får göra precis som de vill och jag får tycka precis vad jag vill. Skönt.
Traditioner som våra mor- och farföräldrar har delat med sig av ger oss trygghet. Helt förståeligt. Världen ändras snabbt och det är skönt att luta sig mot något välbekant och tryggt.
Men traditioner måste väl också granskas och inte köpas okritiskt? När det bullas upp till bröllop, ska det ståtas i kyrkan. På den närbelägna herrgården står honnörsbordet uppdukat. Med brudparet i mitten och föräldrarna på sidan om. Som på en teaterscen. Har vi inte kommit längre? Har det skett någon typ av tidsvurpa? Jag menar, hallå, har vi gått och blivit mer traditionella än våra egna föräldrar? De som under 60-70-talen gifte sig barfota på en äng med blomsterkransar i håret. Givetvis borgligt.
Att gå på bröllop idag är lite som att vandra in i ett torp på Skansen. Man möter bonden Jöns som berättar om sin gård och om säden på åkrarna. Egentligen heter han Stefan och bor i en 2:a i Bagarmossen.
Men vi gillar illusionen, det är charmigt att få fly vardagen. Men det är inte på riktigt, det är en teater. En av livets stora dagar, förvandlade till en stel teater.
Fronken, min alltid så diplomatiska sambo, tycker att jag eldar upp mig för mycket. Låt de göra som de vill, brukar han säga. Visst, de får göra precis som de vill och jag får tycka precis vad jag vill. Skönt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)