Fronken och jag var på bröllop i helgen. Ett väldigt traditionellt sådant (ja det ståtades i kyrkan och middagen hölls i prästgården intill). Under småtimmarna satt vi ett gäng och diskuterade; varför kyrka? Är det så att, när det är dags att gifta sig, att man går och blir religiös? Ja, hur kan man annars välja att gifta sig ”inför gud och denna församling”? Argumenten från motståndarsidan var: kyrkan är en vacker plats och det känns mer högtidligt där. My ass.
Ett par som deltog i diskussionen gifte sig för några år sedan i kyrkan. De hade nyligen varit på ett dop med tillhörande högmässa och tyckte att de inte delade predikningens andemening. Det var som att de plötsligt insåg vad religionen stod för och att de inte delade religionens värderingar.
Kan det vara så att när man gifter sig bortser man från sina andliga värderingar och väljer en plats/lokal som är så pampig att den matchar ändamålet? Många brudpar väljer idag att be prästen att tona ner "hela gud-biten". Alltså att inte nämna gud alltför mycket.. Är inte det lite märkligt? Vore det inte bättre att i så fall gifta sig någonstans där man inte får en klump värderingar med på köpet? Eller är det så att man inte har bättre fantasi och kan hitta en vacker plats/lokal som faktiskt avspeglar de unga tu?
Min åsikt är och förblir: tror du inte på gud kan du inte ställa dig och lova ”inför gud” din partner livslång trohet. Det är bara falskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar